Jobblängtan

Åååå vad alla barn på mitt jobb är fina och underbara. Jag var där idag för att lämna tillbaka termosarna jag lånat till dopet. Förresten är alla vuxna lika fina! När jag börjar jobba igen då ska jag jobba från 9-13 (önsketänk) det är lagom tycker jag. Jag vet bara inte hur det ska gå ihop ekonomiskt!! Man längtar lite när man är där och ser alla gullungar. Men jag trivs oerhört mycket här hemma också med min lilla gullunge. Gullungen ligger just nu och sover så jag passar på att äta min lunch om den inte vore så snablarns varm. I dag serveras det pasta kastrulla. Man kokar makaroner, värmer köttfärsresten från kylen, häller av makaronerna häller på den värmda såsen sedan är den klar att serveras :) Knappt någon disk blir det, toppen!
På vägen hem idag kom det plötsligt en obehagskänsla. Jag var nästan 100% säker på att mina nycklar låg hemma i vagnen.  I dag var det nämligen inte jag som låste när jag åkte. Jag var tvungen att stanna bilen för att leta igenom väskan. Lillkotten satt och muttrade lite i stolen och var hungrig så jag hade ingen lust att åka hela vägen in till stan för att hämta nyckel hos Tomas (om han nu hade någon). Det hade inte blivit glada miner i bilen då. Jag hade ju kunnat amma kotten lite innan vi åkte vidare men tror inte han skulle nöja sig med det då han även tillbringat en bra stund i bilstolen då vi handlade lite mat innan hemfärden. När jag satt där och letade i väskan skällde jag på mig själv och undrade varför detta är sååå typiskt jag?? Virrig som värsta virrpannan och det har jag alltid varit. Tycker man borde lära sig av sin virrighet men nej man virrar bara till något annat då. Eller så är det tankspridd jag är.
Men nycklarna låg iaf i väskan, men inte där de skulle jag blev lättad och kunde köra vidare hem.

Ann@